Du låter honom veta vart han har dig. Alldeles för mycket, i hopp om att han en dag ska känna det samma för dig- du vet om att det aldrig lär hända dock. Han behandlar dig precis så som han känner för från dag till dag. Tar dig som sitt andra handsval, om vännerna en dag inte orkar är du den tionde han lär ringa, bara för att inte ha helt tråkigt, inte så konstigt- när du alltid låtit det vara så.
Du blir så van vid att bli dåligt behandlad på alla möjliga sätt och vis att det faktiskt för dig inte spelar någon roll längre- tills den dagen då han går vidare, och hittar den dära tjejen som är så mycket dåligare än dig, men bestämd- det han vill ha.
Då gråter du, för att du känner dig sårad, dum, irriterad, idiotisk och framför allt kränkt och sviken utav dig själv.
How ever, tiden går vare sig du vill det eller inte. Och du önskar varje dag att du gjorde en hel del saker annorlunda.
Men han dära "nya" dyker upp. Som är motsatsen till den "gamla" men ändå så lik honom. Han behandlar dig så som du alltid önskat, och eftersom att du inte är van vid att bli behandlad så bra så känns allting bara så konstigt- annorlunda. Han ger dig hela världen och lite till. Exakt allt han kan.
Kommunicerar bra och uppstår det ett problem hittar han ett sätt att lösa det på, det är inte längre du som gör alla dom sakerna, men ändå är du på din vakt för nu tänker du 'aldrig igen'.
Du inser att för dig finns det bara en, en idiot som inte förtjänar dig. Som gått vidare med sitt liv, ditt namn slår honom inte ens men du undrar om han fortfarande minns allt det som du minns. Du inser även att dina känslor för den nya killen är lika med zero. Så vad gör du?
Stannar du kvar, för att han är ett säkert kort och för att du vet att han kommer ge dig allt eller går du vidare och jobbar på dig själv, ensam fortfarande sårad och kränkt?
Helt plötsligt är det ombytta roller. Men du vill inte vara han, han som utsatte dig för det du fortfarande än idag inte kan släppa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar