I learned to love and not fight what i can not change.

Jag hatar när jag känner att jag måste få skriva av mig men vet om att jag inte borde göra det, jag ser ju bloggen mycket som ett ställe där jag skriver av mig. Men men.... Ah.
Genom åren har jag dock lärt mig att saker som för mig kommer från ganska oviktiga personer ska in genom ena örat och ut genom det andra minst lika snabbt. Men i själva verket är det väl inte det som är det värsta. Störigt och minst sagt skrattretande. Hur som.

Dagen har jag spenderat ihop med en vän. Gått runt på entre och mått skit över att jag är pank, det ekar i min plånbok och jag kan inte mer än att hata läget. Nu är jag hemma och tänkte köra igång med min dagliga workout igen eftersom att jag tycker att jag är tillräckligt frisk nu.
Längtar efter gymmet!! Puss.