Explosive, you don’t even know it, I want you to know it. All of them other boys can walk away, they ain’t even in the game. Cause they know that you own it, you got this swag you got this attitude.

So, i stepped my game up..

Dom senaste dagarna har jag tänkt mycket på dom senaste två/ tre åren i mitt liv. All for one. Visst, jag ser en massa roligt, en hel del skratt och tårar både för bra och för dåligt. Personer kommer in i ditt liv och du hinner inte blinka förens dom är borta minst lika snabbt, nya vänskaper skapas och gamla bryts. Nya kärlekar skapas och gamla tonar sakta med säkert bort.

Jag har varit fast, ståendes på en och samma plats for a long long time now. Men ur något dåligt kommer alltid något bra och jag måste erkänna att allting har läkt, the heart is once again closed. 

Jag ser inte längre det som varit som ett stort misstag utan som en hel bok full utav läxor jag lärt mig, kanske den hårda vägen men oftast är det just det som krävs. Jag börjar bli mig själv igen och jag kan med hela mitt hjärta säga att det var ett jävla tag sen jag mådde såhär bra (om man bortser från min ikke-rökar-dag).

Jag har gjort mig av med alla negativa personer runt omkring mig och jag har insett att jag faktiskt har världens bästa vänner, dom har funnits kvar no matter what och stöttat mig genom allt. Världsbäst är dom.

Men jag insåg även, att alla dom här nya vänskaperna behövde jag. Jag behövde nya saker, nya planer, nya äventyr och nya personer runt omkring mig för att se och öppna mina ögon för vad jag missade medans jag låg hemma och tänkte på "gammalt och dåligt". Jag behövde hela den hära omställningen i mitt liv och jag behövde få höra alla dom där orden av en person som betydde så mycket, just för att inse att jag inte gick miste om ett skit. 

Utan jag fick en tjänst serverad på ett silverfat. Och att tillslut ha gått min egna väg ståendes på mina egna ben på en helt ny plats känns underbart. 

So i got over it. All for one. 

Yea, i stepped my game up.